´´Tack..`` viskade jag ut i den tysta, tomma natten medans tårar droppade nerför mina kinder. Jag tittade ut i natten där jag satt lutad mot det gamla stallet. Plötsligt for en våg av ensamhet över mig och jag började gråta allt häftigare. Hon var den ända jag hade haft, varför hade hon lämnat mig? Min syster, min älskade syster! Varför hon? Varför just du? Varför inte jag, den fula, tråkiga jobbiga tjejen som bara ställde till problem, varför var det inte jag som blev inlåst i det här dumma gamla stallet och hittades död? Varför just du!? Men jag visste att min syster inte ville att jag skulle komma upp till henne, trots min saknad, hon ville att jag skulle leva kvar här nere för henne och visa att jag klarade allt! Jag tänkte inte svika henne, det skulle jag aldrig göra! Jag klev upp, torkade bort mina tårar med baksidan av handen. Jag skulle inte glömma min syster, åhnej! Men jag tänkte vara stark, orka trots att hon var borta, jag skulle aldrig svika min syster. Jag viskade för sista gången till min syster:
''Jag tänker göra dig stolt, jag sviker dig aldrig!''
Och jag tror faktist att hon log.