Hästarna kom förbidundrande, svettiga, flåsiga men i högt tempo. Nu var det bara upploppet kvar och Sunset låg fortfarande i dödens. Han var löddrig på bringan och halsen var svart av svett, men hans steg såg lätt ut.
-Kom igen! Nu skrek Martina. Hon klarade inte av att vara tyst längre,
-Kom igen, Peter! Kör! Hon studsade upp och ned vid staketet och brydde sig inte ett dugg om vad folk tyckte och tänkte. Hon ville att Sunset och Peter skulle vinna. Hon ville det så mycket att ingenting annat spelade någon roll just nu. I samma ögonblick lyfte Peter tömmarna, sträckte sig fram och manade på Sunset. Plötsligt var det som om de andra hästarna stod stilla. King of Sunset flög fram över banan mitt i upploppskurvan var han förbi och fortsatte sedan att öka avståndet mellan sig och de andra hästarna. Martina såg hur hingsten sänkte huvudet något, ökade steglängden och bara flöt fram. Publiken tystnade för en stund, sedan tilltog sorlet för att växa till ett vrål. I takt med publikens jubel , ökade Sunset och Peter farten ytterligare. De var ensamma den sista biten på upploppsträckan och gick i mål som överlägsna segrare.
King of Sunset var tillbaka.

---

När jag såg boken i hyllan på biblioteket så blev jag jätteglad! Tror jag läste förra boken i trean (för två år sen) och älskade den förstås! Har läst alla, och det var jätteroligt att fortsätta följa Sunsets framgångar. Oj, känns lättare att recensera en bok som man kritiserar, istället för att hylla! Men hylla boken, det vill jag göra, jag tyckte boken var jättebra, fast det ända jag stör mig på var att hon blev kär i en skum (enligt mig iallafall) kille.. Men annars tyckte jag boken var välidgt bra!